plusset

Kommer aldrig glömma dagen då plusset kom. Jag visste att jag hade gått över tiden men vågade inte hoppas så mycket efter ett missfall som hade kommit några månader tidigare. Efter att ha hämtat J från en julfest på hans jobb och skjutsade hem hans arbetspolare så skulle vi ta ett glas vin med dem innan vi åkte hem. Min tanke var bara "jag vet inget än så ett glas kan jag nog ta.."
Dagen efter (den 10 dec) så sa jag till J att jag trodde att det kanske var nått på G.. och han blev helt lyrisk...
-Har du testat dig? var hans första fråga
-Nää svarade jag.. det bara känns så.
-Mää...då åker vi och köper ett test nu! sa han.
 
Han sprang in på Willys apotek och när han kom tillbaka så sa han med andan i halsen:
 
-Hon sa att man skulle köpa 2.. så du kan göra ett test nu och sen ett i morgon på morgonen.. ifall det inte skulle synas nått nu.
 
När vi kom hem så gick han ut och skulle hämta ved och jag gick på toa.. 5 min senare så sa jag till honom:
 
-Jag behöver inte ta 2 test...(väntade på reaktionen från honom)
-Va? (fattade noll)
-Jag behöver inte göra 2 test (visade honom stickan)
(vilken han tittade på mycket förvirrad och sa):
-Jag förstår inte vad det här betyder...
(jag visade asken och han började studera den väldigt noga...)
-Jag förstår fortfarande inte.. är det en bebis eller?
-JA DET ÄR EN BEBIS!
Lyckan som lös i hans ögon kommer jag aldrig glömma...
 
Hur berättade ni för er partner? var de med eller blev det en överraskning?

Kommentarer:

1 Jess:

Härligt!!

Vi fick också missfall 3 månader innan Tuvas +. Första plusset kan jag inte ens beskriva lyckan efter ca 5 år utan preventiv medel å ett års riktigt försök utan att lyckas. Jag vart varm i hela kroppen, skakade som ett asplöv å grina som ett barn haha. Ropade på Jimmy å frågade hur många streck ser du på stickan? han sa ett starkt å ett svagt å jag började grina ännu mer å innan jag fått ur mig vad det var frågan om så hann ju han tänka allt möjligt haha. han trodde inte riktigt på det å ville att vi skulle testa igen eftersom det ena var så svagt. Ringde runt till alla närmaste familj å vänner samma kväll. Men lyckan försvann väldigt snabbt när jag började blöda redan dagen efter. Sen trodde ju jag att det skulle ta minst lika lång tid igen så all press la sig å vi väntade snällt på mensen å vips så var jag gravid igen. Men denna gången var det inte samma lycka utan då satte oron in att samma sak kunde hända igen istället. Ringde Jimmy å berättade å han vart glad först men sen sa han att vi får väl se nu då.. :) nu är hon 6 mån gammal å vi har en sån vacker och frisk liten prinsessa hos oss <3

2 Lisa:

vilken underbar känsla det var :)

3 Stina Victoria Nilsson:

Åh sånt här blir jag gråtig av att läsa :)

Själv gjorde jag mitt test en söndagkväll, var sjuk sugen på pulvermos så jag åkte och köpte det och ett gravtest eftersom mensen var sen, trodde inte att det skulle vara någonting. Men det var det, så jag ringde till sambon (som satt i en bil på väg till sthlm fullpackad med arbetskabrater) och storgrät och fick bara fram ordet pappa. Tillslut förstod han att det inte hade hänt en olycka med min pappa utan att han skulle bli pappa, misstänker att det var svårt att dölja lyckan för arbetskambraterna ;) Lite lätt hysteriskt haha :)

Svar: Haha... JAG blir tårögd av din berättelse!! Lycka! =)
Victoria Ekman

Kommentera här: